Faber

Han har stirrat på sig själv i spegeln så många gånger och känslan är alltid densamma. Besvikelse. Telefonen ringer, men det är ingen där. Kan det vara hon som ringer? Vart tar man vägen när ens enda sällskap är Fröken ur och Järnvägens automatiska telefonlur? Men hon finns där ute någonstans. Han letar efter henne överallt och till sist hittar han henne, en sen kväll i huttrande kyla. Han ser henne i en kvinnodemonstration, klädd i en lodenrock och med en svart palestinasjal runt huvudet. Men en buss åker förbi, ögonkontakten bryts och hon är borta. Var det där flyktiga mötet allt det skulle bli?-