Free

Schreiben und Lesen im Altisländischen

Text
Mark as finished
Font:Smaller АаLarger Aa

Hødnebø, Finn (Hg.) (1960). Norske diplomer til og med år 1300 (= Corpus codicum Norvegicorum medii aevii, folio serie 2). Oslo: Selskapet til utgivelse av gamle norske håndskrifter.

Indrebø, Gustav (Hg.) (1920). Sverris saga etter Cod. AM 327 4°. Kristiania: Jacob Dybwad.

Indrebø, Gustav (Hg.) (1931). Gamal norsk homiliebok. Cod. AM 619 4°. Oslo: Jacob Dybwad.

Jakobsson, Sverrir/Hauksson, Þorleifur (2013). „Formáli“. In: Jakobsson, Sverrir et al. (Hg.): Hákonar saga Hákonarsonar (= Íslenzk fornrit 32,2). Reykjavík: Hið íslenzka fornritafélag, S. V–LXVI.

Jóhannesson, Jón et al. (Hg.) (1946). Sturlunga saga. 2 Bde. Reykjavík: Sturlunguútgáfan.

Johansson, Karl Gunnar (2007). „Texter i rörelse. Översättning, original textproduktion och tradering på norra Island 1150–1400“. In: Johanterwage, Vera/Würth, Stefanie (Hg.). Übersetzen im skandinavischen Mittelalter. Wien: Fassbaender, S. 83–106.

Johansson, Hilding (1960). „Förbön“. In: Brøndsted, Johannes et al. (Hg.). Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder. Fra vikingetid til reformationstid. Bd. 5. København: Rosenkilde og Bagger, Sp. 112f.

Johansson, Hilding (1967). „Mässa“. In: Brøndsted, Johannes et al. (Hg.). Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder. Fra vikingetid til reformationstid. Bd. 12. København: Rosenkilde og Bagger, Sp. 163–171.

Johnsen, Oscar Albert (Hg.) (1922). Olafs saga hins helga. Kristiania: Jacob Dybwad.

Johnsen, Oscar Albert/Helgason, Jón (Hg.) (1941). Saga Óláfs konungs hins helga. Den store saga om Olav den hellige. 2 Bde. Oslo: Jacob Dybwad.

Jónsson, Eiríkur/Jónsson, Finnur (Hg.) (1892–96). Hauksbók. København: Thiele.

Jónsson, Finnur (Hg.) (1902–03). Fagrskinna. Nóregs kononga tal (= Samfund til Udgivelse af gammel nordisk Litteratur 30). København: S. L. Møllers Bogtrykkeri.

Jónsson, Finnur (Hg.) (1911). Heimskringla. Nóregs konunga sǫgur. København: G. E. C. Gads Forlag.

Jónsson, Finnur (Hg.) (1925). Alexanders saga. Islandsk oversættelse ved Brandr Jónsson. Udgiven af Kommissionen for det arnamagnæanske Legat. København: Gyldendalske Boghandel – Nordisk Forlag.

Jónsson, Finnur (Hg.) (1932). Saga Óláfs Tryggvasonar af Oddr Snorrason munk. København: G. E. C. Gads Forlag.

Jónsson, Guðni (Hg.) (1936). Grettis saga Ásmundarsonar. Bandamanna saga. Odds þáttr Ófeigssonar (= Íslenzk fornrit 7). Reykjavík: Hið íslenzka fornritafélag.

Jørgensen, Jørgen Højgaard (1982). Historien om Biskop Laurentius på Holar. Oversat, indledt og kommenteret af J. H. Jørgensen. Odense: Universitetsforlag.

JSH = Foote, Peter (Hg.) (2003). Jóns saga Hólabyskups ens helga (= Editiones Arnamagnæanæ, Series A, 14). Kopenhagen: C. A. Reitzels Forlag.

Kålund, Kristian (1904). Sturlunga saga. I dansk oversættelse ved Kristian Kålund; versene ved Olaf Hansen. 2 Bde. København/Kristiania: Gyldendal.

Kålund, Kristian (Hg.) (1906–11). Sturlunga saga, efter membranen Króksfjarðarbók. Udfyldt efter Reykjarfjarðarbók. 2 Bde. København/Kristiania: Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag.

Kålund, Kristian (Hg.) (1908). Alfræði íslenzk. Islandsk encyklopædisk Litteratur (= Samfund til Udgivelse af gammel nordisk Litteratur 37). København. S. L. Møllers Bogtrykkeri.

Karlsson, Stefán (Hg.) (1963). Islandske originaldiplomer indtil 1450 (= Editiones Arnamagnæanæ, Series A, 7). København: Munksgaard.

Karlsson, Stefán (1993). „Guðmundar sǫgur biskups“. In: Pulsiano, Phillip (Hg.). Medieval Scandinavia. An Encyclopedia. New York [etc.]: Garland, S. 245f.

Keyser, Rudolph/Munch, Peter A. (Hg.) (1848). Norges gamle Love. Bd. 2. Lovgivningen under Kong Magnus Haakonssöns Regjeringstid fra 1263 til 1280 tilligemed et Supplement til förste Bind. Christiania: Gröndahl.

Kjær, Albert/Holm-Olsen, Ludvig (Hg.) (1910–1986). Det arnamagnæanske håndskrift 81a fol. (Skálholtsbók yngsta). Inneholdende Sverris Saga, Bǫglunga sǫgur, Hákonar saga Hákonarsonar. Kristiania/Oslo: Norsk Historisk Kjeldeskrift-Institutt.

Kluge, Friedrich/Seebold, Elmar (2011). Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache. 25., durchgesehene und erw. Aufl., bearb. v. Elmar Seebold. Berlin: de Gruyter.

Kristjánsson, Jónas (1994). Eddas und Sagas. Die mittelalterliche Literatur Islands. Übertr. v. Magnús Pétursson und Astrid van Nahl. Hamburg: Helmut Buske Verlag.

Küppers, K. (1991). „Litanei“. In: Angermann, Norbert et al. (Hg.). Lexikon des Mittelalters. Bd. 5. München: Artemis, Sp. 2010f.

Kwasnitza, Stefan (2010). „Stadtrechte zwischen Urkunde und Handschrift. Lesepraktiken, Ostentationsakte und Traditionsbilidung am Beispiel der Freiburger Handfeste“. In: Lutz, Eckart Conrad et al. (Hg.). Lesevorgänge. Prozesse des Erkennens in mittelalterlichen Texten, Bildern und Handschriften (= Medienwandel – Medienwechsel – Medienwissen 11). Zürich: Chronos, S. 129–156.

Lagerholm, Åke (Hg.) (1927). Drei lygisǫgur. Egils saga einhenda ok Ásmundar berserkjabana, Ála flekks saga, Flóres saga konungs ok sona hans (= Altnordische Saga-Bibliothek 17). Halle (Saale): Max Niemeyer Verlag.

Lebsanft, Franz (2006). „Die Bedeutung von altfranzösisch aventure. Ein Beitrag zu Theorie und Methodologie der mediävistischen Wort- und Begriffsgeschichte“. In: Dicke, Gerd et al. (Hg.). Im Wortfeld des Textes. Worthistorische Beiträge zu den Bezeichnungen von Rede und Schrift im Mittelalter (= Trends in Medieval Philology 10). Berlin/New York: De Gruyter, S. 311–337.

de Leeuw van Weenen, Andrea (Hg.) (1993). The Icelandic homily book: Perg. 15 4° in the Royal Library, Stockholm (= Íslensk handrit. Series in quarto 3). Reykjavík: Stofnun Árna Magnússonar á Íslandi.

Lenerz, Jürgen (2006). „Zum Beispiel mære. Bedeutung und Bedeutungsvielfalt aus sprachwissenschaftlicher Sicht“. In: Dicke, Gerd et al. (Hg.). Im Wortfeld des Textes. Worthistorische Beiträge zu den Bezeichnungen von Rede und Schrift im Mittelalter (= Trends in Medieval Philology 10). Berlin/New York: De Gruyter, S. 25–47.

Lexer, Matthias (1872–78). Mittelhochdeutsches Handwörterbuch. 3 Bde. Leipzig: S. Hirzel.

Lobenstein-Reichmann, Anja (2002). „Die Syntagmenangabe – ein Stiefkind der Bedeutungslexikographie“. In: Ágel, Vilmos et al. (Hg.). Das Wort. Seine strukturelle und kulturelle Dimension. Festschrift für Oskar Reichmann zum 65. Geburtstag. Tübingen: Max Niemeyer Verlag, S. 71–87.

Lobenstein-Reichmann, Anja (2011). „Historische Semantik und Geschichtswissenschaften – Eine verpasste Chance?“. In: Riecke, Jörg (Hg.). Historische Semantik (= Jahrbuch für germanistische Sprachgeschichte 2). Berlin: de Gruyter, S. 62–79.

Löbner, Sebastian (2015). Semantik. Eine Einführung. 2. akt. und stark erw. Aufl. Übers. aus dem Engl. v. Autor. Berlin/Boston: de Gruyter.

Lönnroth, Lars (1964). „Tesen om de två kulturerna. Kritiska studier i den isländske sagaskrivningens sociala förutsättningar“. In: Scripta Islandica 15, S. 1–97.

Lönnroth, Lars (1968). „Styrmir’s Hand in the Obituary of Viðey“. In: Mediaeval Scandinavia 1, S. 85–100.

Loth, Agnete (Hg.) (1963a). Late Medieval Icelandic Romances II. Saulus saga ok Nikanors, Sigurðar saga þǫgla (= Editiones Arnamagnæanæ, Series B, 21). Copenhagen: Munksgaard.

Loth, Agnete (Hg.) (1963b). Late Medieval Icelandic Romances III. Jarlmanns saga ok Hermanns, Adonias saga, Sigurðar saga fóts (= Editiones Arnamagnæanæ, Series B, 22). Copenhagen: Munksgaard.

Loth, Agnete (Hg.) (1964). Late Medieval Icelandic Romances IV. Vilhjálms saga sjóðs, Vilmundar saga viðutan (= Editiones Arnamagnæanæ, Series B, 23). Copenhagen: Munksgaard.

Loth, Agnete (Hg.) (1969). Reykjahólabók. Islandske helgenlegender I (= Editiones Arnamagnæanæ, Series A, 15). København: Munksgaard.

Louis-Jensen, Jonna (Hg.) [in spe]: Hulda: De norske kongers sagaer 1030–1155 (= Editiones Arnamagnæanæ, Series A, 12). [s. loc.].

LSB = Björnsson, Árni (Hg.) (1969). Laurentius saga biskups (= Rit Handritastofnunar Íslands 3). Reykjavík: Handritastofnun Íslands.

Ludwig, Otto (2005). Geschichte des Schreibens. Bd. 1. Von der Antike bis zum Buchdruck. Berlin/New York: de Gruyter.

Lutz, Eckart Conrad et al. (Hg.) (2010). Lesevorgänge. Prozesse des Erkennens in mittelalterlichen Texten, Bildern und Handschriften (= Medienwandel – Medienwechsel – Medienwissen 11). Zürich: Chronos.

McGrew, Julia H./Thomas, R. George (Hg.) (1970/74). Sturlunga saga. 2 Bde. New York: Twayne Publishers.

Müller, Kevin (2017). „Stafkarlaletr, die Schrift im Bettlerkleid“. In: Müller-Wille, Klaus et al. (Hg.): Skandinavische Schriftlandschaften. Vänbok till Jürg Glauser (= Beiträge zur Nordischen Philologie 59). Tübingen: Narr Francke Attempto, S. 124–128.

Müller, Kevin (2018). „Terminology of Reading and Writing in Sturlunga saga“. In: Glauser, Jürg/Heslop, Kate (Hg.). RE:Writing. Medial Perspectives in Late Medieval Icelandic Textual Culture (Medienwandel – Medienwechsel – Medienwissen 27). Zürich: Chronos, S. 143–163.

Mundal, Else (2012). „Modes of Authorship and Types of Text in Old Norse Culture“. In: Ranković, Slavica (Hg.). Modes of Authorship in the Middle Ages (= Papers in Mediaeval Studies 22). Toronto: Pontifical Institute of Mediaeval Studies, S. 211–226.

Mundal, Else (2018). „To what degree did written texts change oral performance?“. In: Glauser, Jürg/Heslop, Kate (Hg.). RE:Writing. Medial Perspectives in Late Medieval Icelandic Textual Culture (Medienwandel – Medienwechsel – Medienwissen 27). Zürich: Chronos, S. 109–120.

 

Nedoma, Robert (2006). Kleine Grammatik des Altisländischen. 2. erw. u. akt. Aufl. Heidelberg: Winter.

Nordal, Guðrún (2010). „Rewriting History: The Fourteenth-Century Versions of Sturlunga saga“. In: Quinn, Judy/Lethbridge, Emily (Hg.). Creating the Medieval Saga: Versions, Variability and Editorial Interpretations of Old Norse Saga Literature. [Odense]: University Press of Southern Denmark, S. 175–190.

Noreen, Adolf (1970). Altnordische Grammatik I. Altisländische und altnorwegische Grammatik (Laut- und Flexionslehre) unter Berücksichtigung des Urnordischen. 5. unver. Aufl. Tübingen: Niemeyer.

Olsen, Magnus (Hg.) (1906). Vǫlsunga saga ok Ragnars saga Loðbrókar (= Samfund til Udgivelse af gammel nordisk Litteratur 36). 1. Hæfte. København: S. L. Møllers Bogtrykkeri.

ONP = Ordbog over det norrøne prosasprog. https://onp.ku.dk/onp/onp.php (abgerufen von Juli bis September 2019)

Orel, Vladimir (2003). A handbook of Germanic etymology. Leiden: Brill.

Pakis, Valentine (2008). „Old Icelandic stafkarlaletr, a Poor Man’s Cryptography“. In: Interdisciplinary Journal for Germanic Linguistics and Semiotic Analysis 13, S. 101–116.

Pálsson, Pálmi (Hg.) (1883). Króka-Refs saga og Króka-Refs rímur (= Samfund til Udgivelse af gammel nordisk Litteratur 10). København: S. L. Møllers Bogtrykkeri.

Parkes, Malcolm (1999). „Klösterliche Lektürepraktiken im Hochmittelalter“. Übers. v. Enderwitz, Ulrich. In: Chartier, Roger/Cavallo, Guglielmo (Hg.). Die Welt des Lesens. Von der Schriftrolle zum Bildschirm. Frankfurt a.M.: Campus Verlag, S. 135–153.

Peppermüller, Rolf (1995). „Psalmen, Psalter“. In: Angermann, Norbert et al. (Hg.). Lexikon des Mittelalters. Bd. 7. München: Artemis, Sp. 296f.

Porzig, Walter (1934/1973). „Wesenhafte Bedeutungsbeziehungen“. In: Schmidt, Lothar (Hg.). Wortfeldforschung. Zur Geschichte und Theorie des sprachlichen Feldes (= Wege der Forchung CCL). Darmstadt: Wissenschaftliche Buchgesellschaft, S. 78–103.

Raible, Wolfgang (1994). „Orality and Literacy.“ In: Günther, Hartmut/Ludwig, Otto (Hg.): Schrift und Schriftlichkeit. Ein interdisziplinäres Handbuch internationaler Forschung (= HSK 10,1). Berlin/New York: de Gruyter, S. 1–17.

Rindal, Magnus (Hg.) (1981). Barlaams ok Josaphats saga: manuscript no. 6 fol. in the Royal Library, Stockholm and the Norwegian fragments (= Corpus Codicum Norvegicorum medii aevi. Quarto series 6). Oslo: Selskapet til Utgivelse av gamle norske Håndskrifter.

Rohrbach, Lena (2008). „Aura. Einleitung“. In: Kiening, Christian/Stercken, Martina (Hg.). SchriftRäume. Dimensionen von Schrift zwischen Mittelalter und Moderne (= Medienwandel – Medienwechsel – Medienwissen 4). Zürich: Chronos, S. 199–206.

Saenger, Paul (1999). „Lesen im Spätmittelalter“. Übers. v. Enderwitz, Ulrich. In: Chartier, Roger/Cavallo, Guglielmo (Hg.). Die Welt des Lesens. Von der Schriftrolle zum Bildschirm. Frankfurt a.M.: Campus Verlag, S. 179–217.

Schaefer, Ursula (1992). Vokalität. Altenglische Dichtung zwischen Mündlichkeit und Schriftlichkeit (= Scriptoralia 39). Tübingen: Narr.

Schiller, Karl/Lübben, August (1969). Mittelniederdeutsches Wörterbuch. Fotomechanischer Neudruck der Ausg. v. 1875. 6 Bde. Wiesbaden: Sändig.

Schnyder, Mireille (2006). „Kunst der Vergegenwärtigung und gefährliche Präsenz. Zum Verhältnis von religiösen und weltlichen Lesekonzepten“. In: Strohschneider, Peter (Hg.). Literarische und religiöse Kommunikation in Mittelalter und Früher Neuzeit. DFG-Symposion 2006. Berlin/New York: de Gruyter, S. 427–452.

Schulte, Michael (2002). „The development of Proto-Nordic lexicon“. In: Bandle, Oskar (Hg.). The Nordic languages. An international handbook of the history of the North Germanic languages (= HSK 22,1). Berlin: de Gruyter, S. 657–664.

Schützeichel, Rudolf (2004). Althochdeutscher und altsächsischer Glossenwortschatz. 12 Bde. Tübingen: Niemeyer.

Sigurðsson, Gísli (2005). „Orality and Literacy in the Sagas of the Icelanders“. In: McTurk, Rory (Hg.). Companion to Old Norse-Icelandic literature and culture. Oxford: Blackwell, S. 285–300.

Slay, Desmond (Hg.) (1960). Codex Scardensis (= Early Icelandic Manuscripts in Facsimile 2). Copenhagen: Rosenkilde and Bagger.

Spurkland, Terje (1994). „‚Måtte herren hjelpe den mann som ristet disse runer og likeså som leser dem!‘ Et mentalitetshistorisk blikk på ‚skrive‘ og ‚lese‘ i norsk middelalder“. In: Norsk lingvistisk tidsskrift 12 (1), S. 3–15.

Spurkland, Terje (2000). „‚Þeir baru fram bref ok segja ørendi þau sem fylgðu.‘ Om brevveksling i middelalderen“. In: Tid og tanke 6, S. 47–63.

Spurkland, Terje (2004). „Literacy and ‚Runacy‘ in Medieval Scandinavia“. In: Adams, John/Holman, Cathy (Hg.). Scandinavia and Europe 800–1350. Contact, Conflict, and Coexistence. Turnhout: Brepols, S. 333–344.

Spurkland, Terje (2005). „Viking Age Literacy in Runes – A contradiction in terms?“ In: Hermann, Pernille (Hg.). Literacy in Medieval and Early Modern Scandinavian Culture. [Odense]: University Press of Southern Denmark, S. 136–150.

Steblin-Kamenskij, Michail Iwanowitsch (1966). „An Attempt at a Semantic Approach to the Problem of Authorship in Old Icelandic Literature“. In: Arkiv för nordisk filologi 81, S. 24–34.

Steingrímsson, Sigurgeir et al. (Hg.) (2003). Biskupa sögur I (= Íslenzk fornrit 15). 2 Bde. Reykjavík: Hið íslenzka fornritafélag.

Stork, Hans-Walter (1992). „Psalter/Hymnar“. In: Plotzek, Joachim et al. (Hg.). Bibliotheca Apostolica Vaticana. Liturgie und Andacht im Mittelalter. Hg. v. Erzbischöflichen Diözesanmuseum Köln. Stuttgart: Belser, S. 52–54.

StS1–2 = Kålund, Kristian (Hg.) (1906–11). Sturlunga saga, efter membranen Króksfjarðarbók. Udfyldt efter Reykjarfjarðarbók. 2 Bde. København/Kristiania: Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag.

Sveinsson, Einar Ólafur (1956). „Läs- och skrivkunnighet på Island under Fristatstiden“. In: Scripta Islandica 7, S. 5–20.

Thali, Johanna (2010). „Qui vult cum Deo semper esse, frequenter debet orare, frequenter et legere. Formen und Funktionen des Lesens in der klösterlichen Frömmigkeitskultur“. In: Lutz, Eckart Conrad et al. (Hg.). Lesevorgänge. Prozesse des Erkennens in mittelalterlichen Texten, Bildern und Handschriften (= Medienwandel – Medienwechsel – Medienwissen 11). Zürich: Chronos, S. 421–457.

Þórðarson, Gunnlaugur (Hg.) (1858). Bragða-Mágus saga. Kaupmannahöfn: Louis Klein.

Thorsson, Örnólfur (Hg.) (1988). Sturlunga saga. 3 Bde. Reykjavík: Svart á hvítu.

Tómasson, Sverrir (1988). Formálar íslenskra sagnaritara á miðöldum. Rannsókn bókmenntahefðar. Reykjavík: Stofnun Árna Magnússonar.

Tómasson, Sverrir (2002). „The history of Old Nordic manuscripts I: Old Icelandic“. In: Bandle, Oskar (Hg.). The Nordic languages. An international handbook of the history of the North Germanic languages (= HSK 22.1). Berlin: de Gruyter, S. 793–801.

Tómasson, Sverrir (2012). „Hǫfundr–Skáld: Author, Compiler, and Scribe in Old Norse Literature“. In: Ranković, Slavica (Hg.). Modes of Authorship in the Middle Ages (= Papers in Mediaeval Studies 22). Toronto: Pontifical Institute of Mediaeval Studies, S. 236–250.

Uecker, Heiko (2004). Geschichte der altnordischen Literatur. Stuttgart: Reclam.

Unger, Carl Richard (Hg.) (1862). Stjorn. Gammelnorsk Bibelhistorie. Fra Verdens Skabelse til det babylonske Fangenskab. Christiania: Feilberg & Landmarks Forlag.

Unger, Carl Richard (Hg.) (1869). Thomas saga Erkibyskups. Fortælling om Thomas Becket Erkebiskop af Canterbury. Christiania: B. M. Bentzen.

Unger, Carl Richard (Hg.) (1871). Mariu saga. Legender om Jomfru Maria og hendes Jertegn. Christiania: Brögger & Christie.

Unger, Carl Richard (Hg.) (1874). Postola sögur. Legendariske Fortællinger om Apostlernes Liv. Christiania: B. M. Bentzen.

Unger, Carl Richard (Hg.) (1877). Heilagra manna søgur. Fortællinger om hellige Mænd og Kvinder. Christiania: B. M. Bentzen.

Unger, Carl Richard/Vigfússon, Guðbrandur (Hg.) (1860). Flateyjarbok. En Samling af norske Kongesagaer med indskudte mindre Fortællinger om Begivenheder i og udenfor Norge. Bd. 1. Christiania: P.T. Mallings Forlagsboghandel.

Vigfússon, Guðbrandur et al. (Hg.) (1878). Biskupa sögur. 2. Bd. Kaupmannahöfn: S. L. Møller.

Vigfusson, Gudbrand/Powell, F. York (Hg.) (1905). Origines Islandicae. A collection of the more important sagas and other native writings relating to the settlement and early history of Iceland. Ed. and. transl. by Gudbrand Vigfusson and F. York Powell. Bd. 1. Oxford: Clarendon Press.

de Vries, Jan (1962). Altnordisches etymologisches Wörterbuch. Leiden: Brill.

Walter, Ernst (1998). „Bemerkungen zur Bildung und Semantik gelehrter Wörter und Wendungen in Snorris Heimskringla“. In: Fix, Hans (Hg.). Snorri Sturluson. Beiträge zu Werk und Rezeption. Berlin/New York: de Gruyter, S. 287–294.

Wolf, Kirsten (Hg.) (1995). Gyðinga saga (= Rit 42). Reykjavík: Stofnun Árna Magnússonar á Íslandi.

Würth, Stefanie (1991). Elemente des Erzählens. Die þættir der Flateyjarbók (= Beiträge zur nordischen Philologie 20). Basel/Frankfurt a.M: Helbing & Lichtenhahn.

Würth, Stefanie (2007). „Die mittelalterliche Übersetzung im Spannungsfeld von lateinischsprachiger und volkssprachiger Literaturproduktion. Das Beispiel der Veraldar Saga“. In: Johanterwage, Vera/Würth, Stefanie (Hg.). Übersetzen im skandinavischen Mittelalter. Wien: Fassbaender, S. 11–32.

Anhang mit Belegstellen
Jóns saga helga (JSH)
S-Redaktion


8: en prestR saa er syngia skylldi messvna hof vpp at lesa passio J þvi er hinn helgi Ion kom ikirkivna en honvm geck lestrinn seinnt ok tregliga. en monnvm þotti þvngtt ok hofvgt at hlyða þeim er hia stoðv. En er hinn helgi Ion fann þat. at prestrinn var næsta gior at fyrir sion af monnvm. þaa leggR hinn helgi Ion stolv yfvir herðar ser ok gengR at prestinvm ok tok bokina or hendi honvm með litilæti ok las passiona sva skorvliga ok skynsamliga er allir vndrvðvz þeir er við vorv staddir.
14f.: ok ver mvnvm rita með þer með vorv innsigli oc tia pafvanvm þitt mal.
15: Ok er *pafvi hafði seeð ritið. þaa veitir hann þat þeckiliga er hann var litillatliga beðin […] ok ritar til hans með sinv innsigli ok gefR honvm leyfvi aa at vigia hinn helga Ion til byskvps.
19: KlængR Þorsteins s(on) sa er siðan varð byskvp J Skalahollti en var þaa prestlingR ok vngR at alldri las bok þaa er kavllvt er Ovidivs *Epistolarvm. J þeiri bok byr mansavngR mikill. en hann bannaði honvm at lesa þesskonar bækR.
21: þat var hinna ellri manna hattR at kenna hinvm yngrvm. En hinir yngri ritvðv þaa er nams varð imilli.
26: En hinn næsta dag eptir þaa komv afvnd. heilags J(ons) byskvps þeir menn er þaa vorv nykomnir af hafi ok færðv honvm bok eina. aa þeiri bok var sa atbvrðr ritaðr er aa þessv landi var þaa miok okvnnR […] Ok er h(eilagr) J(on) byskvp ok Rikini prestr havfðv lesit þenna atbvrð þaa mællti prestrinn við byskvp brosandi. Se her nv faðir dravm þann er drottinn syndi þer i nott.
27: Nv er yfvir farit nockvt vm þær iartegnir er ver hofvm heyrt sagðar eða seð ritaðar af lifvi hinns heilaga J(ons) byskvps.
27f.: þaa kom til hans einn af lærisveinvm <hans> ritari goðr ok vinsæll maðr. prestR at vigslv […] hann hafði með ser bok er hann hafði ritað. ok giorfva presti einvm þeim er þaðan var langtt ibrvt. ok hafði sa beðit hann miok til at giora bokina ok havfðv þeir aa þat sæzt sin imillvm at byskvp skylldi virða bokina ok skylldi prestrin eptir þvi kavpa […] Eptir þat synir hann honvm bokina. ok segir a hvat þeir havfðv sæzt vm verðit sin imillvm. ok bað hann virða bokina. Enn byskvp hyggR at bokinni ok lofvaði miok ok mællti siðan. Goð er þessi bok ok vel ritvð. en / eigi man honvm verða avðit bokarinnar annaR nockvR man hennar niota skolv. prestrinn sv(arar) fyrir hvi faðir. Legg þv aa verðit en hann man giarnna kavpa. eptir þvi þvi at hann bað mik miok at ek skyllda honvm slika bok giora. Byskvp sv(arar) þat maa ek giora segir hann ef þv vill at virða bokina en eigi þarf þess fyrir þvi at sa hinn sami prestr er þv hefvir bokina ætlat er nv anndaðr.
37: A þessi sømu tið var BraNdr byskup siukr mioc sva at haN matti eigi leidaz til kirkiv oc let haN lesa tiðir oc messo i herbergi sínv. þetta var afyrstv vikv faustv oc sva gort bæði mið viku dagiN oc fimta dagiN.
44: þaa heitR diakniN avðrv sinni aa hinn h(eilaga) J(on) byskvp. at syngia hatiðar d(ag) hans allan psalltara ok rita nv atbvrðinn ef heit hans væri heyrtt.